ANODE

Sven Grahn

• Projektets bakgrund
• Tidplan och konstruktionsarbete
• Experiment och delsystem
• Kampanjförlopp
• Lärdomar
• Källor

Projektets bakgrund

Meteorologiska Institutionen vid Stockholms Universitet (MISU) var den forskningsinstitution som stod bakom ANODE.

Sonden ANODE hade som vetenskapligt mål att bestämma kväveoxidmolekylens ymnighet och höjdfördelning i avsikt att studera molekylens produktionsmekanismer i norrskenet. Mätningen skedde på spektroskopisk väg genom att man registrerade det av NO resonant spridda solljuset. Experimentet måste således utföras då solen stod över horisonten, i praktiken på daqtid. Uppsändningsvillkoret för ANODE var att en intensiv geomagnetisk störning hade inträffat under natten som föregår skottet. Skjutfönster var 1000-1400 lokal tid,endast efter qeomagnetiskt störd natt. 

På MISU var professor Georg Witt vetenskapligt ansvarig och ingenjör Nathan Wilhelm ansvarig för experimentutvecklingen. Andra deltagande forskare var Charles Barth vid Laboratory for Atmospheric and Space Physics, U of Colorado (LASP) och Martin Friedrich vid Tekniska Universitetet i Graz (Graz).

ANODE var det första vetenskapliga sondraketprojekt som Rymdbolaget ansvarade för efter ett uppehåll på tio år. Dett skedde under en period då antalet sondraketprojekt reducerats kraftigt i och med att rymdplasmafysikerna övergett sondraketen som forskningsverktyg till förmån för satelliter och interplanetära rymdsonder. Endast MISU återstod som användare av sondraketer utanför microgravityområdet. Projektledare på Rymdbolaget i Solna var Malte Sjökvist. 

Tidplan och utvecklingsarbete

Våren 1989 lär Rymdbolaget bygga en balanseringsmaskin för sondraketer avsedd att placeras vid provnngsanläggningen PackForsk (numera Innventia) i Kista utanför Stockholm. De mekaniska delarna tillverkades av Georgssons Mekaniska Verkstad ("specialitet: maskiner för färg-, pappers- och Massaindustrin") och för instrumentering och intrimning anlitades Vibrationsteknik AB. Rymdbolaget såg framför sig mycket framtida provningsarbete för sondraketerna MASER och MAXUS och även satelliten Freja. Det vore opraktikst att behöva åka till Saab i Linköping för all provning. PÅ den kommersiella provanläggningen PackForsk fanns en avancerad vibrationsprovningsanläggning någon kilometer från Rymdbolaget i Solna. Kraven på balanseringsmaskinen koordinerades också med kraven från Freja. ANODE var den första farkost som använde den nya balanseringsmaskinen.  

ANODE-projektet började med kick-off-möte den 6 mars 1989. Ytterligare arbetsmöten hölls den 17 mars, 1 juni, 24 augusti och den 27 september. Konstruktions- tillverkningsarbete startade vid kick-off och fortsatte tiil den 13 oktober 1989. Den 16 oktober levererade  MISU experimenten och sammansättningen av sonden tog sin början. Funktions- och miljöprov pågick från 13 november till den 1 dec 1989. Slutlig elektrisk funktionsprovning 4-15 december. Nedpackning och transport tiöö Esrange skedde 8-12 januari 1990. 

Experiment och delsystem

Kampanjförlopp

Texten nedan är hämtad från den fascinerande kampanjrapporten för Aurora 90 (2):

Datum	Händelse
15 feb 1990	Testnedräkning ATOMIC 1 och ANODE. Inget onormalt framkom. Avlysning p.g.a låg molnbas kl 22.15 UT.
17 feb 1990	De vetenskapliga förhållandena var bra varför beslut togs att skjuta ANODE. Nedräkningen fungerade bra och klockan gick genom noll men raketen fick inte tändpulsen. Detta berodde på att ett relä i Cl-launchern inte fungerade. Reläet hade fungerat under testnedräkningen två dagar tidigare. Problemet löstes men tiden rann iväg och vi måste avlysa då skjutfönstret var till ända.
18-19 feb 1990	Ingen nedräkning p g a mycket starka vindar. Kraftleveransen var borta den 18 februari mellan kl 05.15 - 14.30 p.g.a ett linbrott mellan Jukkasjärvi och Esrange. Ansvarig för eldistributionen mellan Esrange och Kiruna är Jukkasjärvi belysningsförening.
20 feb 1990	De vetenskapliga förhållandena för ANODE var uppfyllda och ANODE sköts upp kl 09.41 UT. Trots en mycket brusig signal följde radar i ca 30 sek. på anmodan av operation (OP) började telemetriavdelningen (TM) läsa upp vinklar från TM-antennerna, men eftersom radar sökte på en nominell range fick man ej någon följning på raketens nedfart. Radardata bedömdes som oanvändbara för en utvärdering av nedslagspunkten. Bärgningshelikoptern skickades därför ut i samma bäring som TM hade strax före LOS i hopp om att få signal från pejlsändaren. Med hjälp av nominell topphöjd och elevationsvinklar från TM beräknades en nedslagsplats till Az: 003, avstånd 110 km. P g a dåligt väder kunde ej helikoptern gå upp längre än till Rappsåive (ca 65 km från Esrange). Ingen pejlsignal kunde registreras. Kontakt togs med finska myndigheter för att få gå in i Finland och leta morgonen därpå. Svenska militära myndigheter kontaktades för att utröna om radarstationerna i Boden eller Svappavaara hade sett något. Nedräkningen för ATOMIC l avbröts p g a starka vindar och alltför störda magnetiska förhållanden.
21 feb 1990	Genomgång med Norrlandsflyg på förmiddagen angående strategin för dagens sökningar vilka, koncentrerades i det område i Finland som beräknats med hjälp av TM-data. Sökningarna gav inget resultat och ingen signal erhölls från pejlsändaren. Vädret var dåligt och de högst belägna områdena kunde inte genomsökas. Svenska militära myndigheter meddelade att deras radarstation inte observerat raketen. Radarn i Svappavaara var nere för underhåll och Boden-stationens observationer var negativa. Kontakt togs med den norska radarstationen nära Esranges västra skjutfältsgräns för att utröna om de observerat raketen. De lovade att undersöka bandade data. Testnedräkning ATOMIC 2 genomfördes. Nedräkningen för ATOMIC l måste avbrytas då vindarna var för starka.
22 feb 1990	P.g.a. stormi fjälltrakterna kunde ej bärgningshelikoptern gå ut och leta. Jan Englund och Kaj Lundahl beslutade att SAAB skulle försöka göra en utvärdering av nedslagsplatsen med hjälp av gyrodata. Ingen nedräkning genomfördes för ATOMIC l p.g.a starka vindar.
23 feb 1990	Genomgång med Norrlandsflyg på förmiddagen för att lägga upp taktiken för dagens sökningar. Dessa skulle koncentreras till områden som ej varit möjligå att genomsöka tidigare samt en punkt man fått från SAAB (Az:003, avstånd 102 km). Detta område var i och för sig genomsökt sedan tidigare, men då under sämre väderförhållanden. Sökningarna gav inget resultat och ingen signal erhölls från pejlsändaren. De höglänta områdena kunde inte heller denna gång genomsökas p.g.a hård vind och snödrev. Den norska radarstationen rapporterade att man inte funnit någon registrering på sina databand vid aktuell tidpunkt. Ingen nedräkning genomfördes för ATOMIC l eftersom vindarna var för starka. Beslut fattades att annonsera i finska tidningar om hittelön (10.000 FIM) för eventuella raketfynd.
24 feb 1990	Genomgång med Norrlandsflyg på förmiddagen för att gå igenom strategin för dagens sökningar. Området som skulle genomsökas, låg mellan SAAB:s beräknade nedslagspunkt och det område som beräknats med hjälp av TM-vinklar. Vidare skulle ej genomsökta höglänta områden genomsökas, sökningen utsträcktes ytterligare 10 km österut för att ha större marginal för vindavdrift. Trots en total söktid av 6 timmar kunde nyttolasten ej upphittas. Beslut togs att inställa sökningarna med helkopter och hoppas att någon renskötare, jägare eller fiskare skall hitta ANODE.

Data	ANODE
Startdatum	20 februari 1990
Starttid	0941 UT
Startplats	Esrange
Startramp	MRL-rampen
Rakettyp	Nike-Orion
Nyttolastmassa	136,2 kg
Nyttolastlängd	2997 mm
Raketens längd	ca 9300 mm
Raketens startvikt	ca 1170 kg
Startrampens elevation	?
Startrampens bäring	?
Nominell topphöjd	136 km
Verklig bäring till nedslaget	ca 2°
Verkligt avstånd till nedslaget	ca 110 km
Spinnvarvtal under mätfasen	?
Bärgning	Nej

Hur gick det med nyttolasten? Återfanns den? Enligt Malte Sjökvist (4) återfanns nyttolasten flera år senare och återbördades till Rymdbolaget i Solan och forskarna på MISU i ett ganska dåligt skick. Gyroplattformen kunde i varje fall användas som demonstrationsföremål i Solna för att förklara för nyanställda ingenjörer och andra intresserade hur den fungerade. Jag kommer själv ihåg att jag pillade på denna komplicerade apparat. Någon förklaring till den långa skottvidden (110 km i st f 60 km) kunde inte Malte Sjökvist erinra sig.

Lärdomar

Källor