S37/CAMP-sonderna (Foto:
Saab-Scania)
Sven Grahn
|
|
Projektets ändamål var en koordinerad undersökning av den lägre jonosfären och uppskjutningsvillkoren var kopplade till förekomsten av nattlysande moln. Hela raketsalvan bestod av två S37/CAMP-sonder (Nike-Orion), två S37/SOAP-sonder (Nike-Orion), en STRAFAM-sond, två Petrel-sonder, en TAD-sond och två Super-Loki.
STRAFAM (Stratosphaeren-Fallschirm-Massenspektrometer) var en fallskärmsburen sond från Max-Planck-Institut für Kernphysik i Heidelberg utrustad med en masspektrometer för att mäta joner i den övre atmosfären.
Två S37/CAMP-sonder och två S37/SOAP.sonder togs fram. Forskningen liknande den som motiverat de tidigare S26-raketerna. Samma experiment som i S25 ingick ingick framför allt i S37/CAMP-sonderna. S37/SOAP var i huvudsak avsedda för MISU. Alla fyra sonderna använde Nike-Orion-raketer, ett nytt ekipage för Saab-Scanias del (Rymdbolaget hade redan använt det i sina S27- och S32-sonder). I S37/CAMP-sonderna fanns, liksom i S26, gyroplattformar (MIDAS) för attitydmätning. Alla fyra S37-sonderna hade också det flip-oversystem för en mjukare landning av experimenten som utvecklades för S26.
Saab-Scania i Linköping konstruerade, tillverkade och provade de två S37/CAMP-nyttolasterna på Rymdbolagets uppdrag. Rymdbolaget tillhandahöll telemetrisystemen, gyroplattformen, radartranspondrarna, samt hanterade bärgningssystemet. Forskargrupperna byggde förstås experimenten. Saab-Scania byggde bommarna för UJO:s experiment.
S37/CAMP-sonderna var utrustade med följande instrument:
| Experiment | Beskrivning |
| UBE |
Universitet i Bern, Schweiz (Ansvarig forskare: Ernest Kopp) levererade en dubbelfokuserande magnetisk masspektrometer med en 90-graders avböjningssektor med radien 5 cm. Helium kylde ingångsaperturen. Spektra för postiva joner (CAMP-P) negativa joner (CAMP-N) mättes en gång per sekund. Masspektrometern hade ett eget analogt telemetrisystem (FM/FM). |
| UJO |
Uppsala JonosfärObservatorium (nuförtiden Institutet för Rymdfysik i Uppsala) levererade ensond för att mäta positiva joner samt en sond som mätte elektroner. Sonderna var monterade på två 1 meter långa bommar som inrymdes i gyro/bom-modulen. Elektrondetektorn (från KGI, nuvarande IRF-Kiruna) var placerad bakom en lucka i experimentmodulen och sköts ut 40 mm genom luckan. Ansvarig forskare: Lennart Björn. |
| Faraday |
Uppsala Jonosfärobservatorium (nuförtiden Institutet för Rymdfysik i Uppsala) levererade Faradayrotationsexperimentet som mätte elekrontätheten och kollisionsfrekvensen genom att mäta rotationen hos polarisationsplanet hos en radiovåg (Faraday-rotation) sänd från marken. Ansvarig forskare Lennart Björn. Sändaren på marken sände på 1,300 MHz, 3,883 MHz, 7,835 MHz och 15,011 MHz. |
| MISU | Meteorologiska Institutionen vid Stockholms Universitet (MISU) levererade en fotometer för att mäta ljus från nattlysande moln. Fotometern sköts ut radiellt genom luckan och var utrustad med en spegel så att den optiska axeln var parallell med spinnaxeln. En jonfälla var placerad bakom samma lucka som användes av fotometern. Ansvarig forskare: Georg Witt. |
|
Raketernas start- och slutvikter (kg) | ||
| Del | CAMP/N | CAMP/P |
| Nyttolast (inkl. tändarenhet) |
142,4 |
142,1 |
| Nike-motorn |
599,2 |
599,2 |
| Orion-motorn |
422,8 |
422,6 |
| Total startvikt |
1164,2 |
1163,9 |
| Utan noskon, luckor + utbränt andra steg |
273,2 |
272,9 |
|
|
|
|
|
|
Data för några av S37/CAMP-sondernas delsystem | |
| Telemetri |
|
| Baninmätning |
|
| Attitydmätning |
|
| Tiddon | 2 st Raymond 360T-8SPDT med 360 sekunders löptid. CAMP/N hade en 500T-8SPDT och en 360T-8SPDT |
|
Tid (s) |
Höjd (km) |
Händelse |
|
0,0 |
0,0 |
Nike-raketen tänder |
|
3,5 |
1,0 |
Nike-raketen slocknar |
|
9,0 |
3,7 |
Orion-raketen tänder |
|
41,5 |
37,0 |
Orion-raketen slocknar |
|
44,0 |
40,0 |
UJO:s kalibrering 1 startar |
|
58,5 |
58,0 |
Noskonen avskiljs och luckor kastas av. |
|
60,5 |
60,0 |
Masspektrometerns noslock kastas av.. |
|
62,5 |
62,0 |
Bommar och detektorer fälls ut. |
|
111,0 |
105,0 |
Lågspänning i UJO:s och KGI:s partikelinstrument slås på. |
|
112,0 |
106,0 |
Högspänning i UJO:s och KGI:s partikelinstrument slås på. |
|
178,5 |
119,0 |
Masspektrometerns Z1-omkoppling slås på. UJO:s kalibrering 2 på. |
|
267,0 |
91,0 |
Högspänning i UJO:s och KGI:s partikelinstrument slås av |
|
269,0 |
89,0 |
Lågspänning i UJO:s och KGI:s partikelinstrument slås av |
|
280,0 |
80,0 |
Gyrot slås av. |
|
300,0 |
59,0 |
Raketmotorn avskiljs. |
|
307,5 |
50,0 |
Masspektrometern stängs av. UJO-kalibrering 3. |
|
412,0 |
6,0 |
Fallskärmen fälls ut. |
|
476,0 |
"Flip-Over". | |
|
|
0,0 |
Nedslag |
Kampanjen inleddes den 5 juli 1982 och innefattade totalt tio raketer inklusive de två svenska S37/CAMP-sonderna och de två S37/SOAP-sonderna. Sju raketer sändes upp den 2-4 augusti 1982 och de återstående tre sändes upp 11-12 augusti 1982 (blå färg i tabellen nedan). CAMP-sonderna startade från Cenature-startplatsen, SOAP-sonderna från MRL-rampen, STRAFAM från MAN-rampen, TAD-sonden från Skylark-tornet och Petrel-sonderna från Nike-East-rampen.Observationerna av nattlysande moln över Esrange skedde med hjälp av ett flygplan.
| Nyttolast | Raket | Datum | Starttid | Topphöjd |
| S37/CAMP-N | Nike-Orion | 3 augusti 1982 | 2302:00 |
119,4 |
| STRAFAM-1/2 | Nike-Orion | 3 augusti 1982 | 2329:10 |
114,0 |
| S37/CAMP-P | Nike-Orion | 3 augusti 1982 | 2332:00 |
118,6 |
| S37/SOAP-1 | Nike-Orion | 3 augusti 1982 | 2348:30 |
134,6 |
| AL P235K | Petrel | 4 augusti 1982 | 0003:00 |
140,0 |
| TAD | Nike-Orion | 4 augusti 1982 | 0016:00 |
153,0 |
| SULO 11/1 | Super-Loki | 4 augusti 1982 | 0031:30 |
84,0 |
| AL P214K | Petrel | 11 augusti 1982 | 2330:00 |
129,0 |
| S37/SOAP-2 | Nike-Orion | 12 augusti 1982 | 0030:15 |
135,3 |
| SULO 11/2 | Super-Loki | 12 augusti 1982 | 0044:00 |
84,0 |
De två S37/CAMP-skotten gick i det stora hela alldeles utmärkt. Endast en mindre anomali inträffade: Under CAMP/N-slogs UBE-experimentet av efter 365,5 sekunder i st. f. nominellt 307,5 sekunder. Nyttolasterna var nästan oskadade men fick smärre skador i den bakre änden p.g.a. landning i stenigt område. Båda nyttolasterna bärgades med helikopter dagen därpå.
Under efterarbetena med S37/CAMP framfördes åsikten att den mottagna signalnivån från raketerna varit dålig. Kontrollmätningra på den bärgade radioutrustningen visade inga fel. Rymdbolaget monterade då antenner och effektdelaren som matade sändareffekten till de två antennerna via två lika långa koaxialkablar på en cylidnrisk nyttolastsektion och mätte stående-våg-förhållandet (SVF) som funktion av frekvensen. Man fann då att lägsta SVF uppnåddes 0,8 MHz lägre än sändarens frekvens. Man fannockså att effektdelaren inte tillhandahöll någon 180-graders fasvridning mellan antennerna, vilket är normalt förfarande vid användning av denna typ av antenner. Lösningen blev att göra den ena koaxialkabeln mellan effektdelaren och antennerna längre för att ge rätt fasvridning. De två koaxialkablarna gjordes i fortsättningen 91,44 cm resp 46,49 cm långa för frekvensen 230,33 MHz. Detta fel fanns bara för PCM-systemet på 230,33 MHz för samtliga fyra S37-sonder (3).
Orsaken till att detta misstag begicks kanske kan spåras till att man för ovanlighetens skull använde ett annat farbrikat för antenner och effektdelare (TECOM) i stället för ddet vanliga fabrikatet (Bronzavia)..
|
Data |
S37/CAMP-N |
S37/CAMP-P |
|
Startdatum |
3 augusti 1982 |
3 augusti 1982 |
|
Starttid |
2302.00 UT |
2332.00 UT |
|
Startplats |
Esrange |
Esrange |
|
Startramp |
Centaurestartplatsen |
Centaurestartplatsen |
|
Rakettyp |
Nike-Orion |
Nike-Orion |
|
Nyttolastmassa |
142,4 kg |
142,1 kg |
|
Nyttolastlängd |
2835 mm |
2835 mm |
|
Raketens längd |
9134 mm |
9134 mm |
|
Raketens startvikt |
1164,2 kg |
1163,9 kg |
|
Startrampens elevation |
86,6° |
86,6° |
|
Startrampens bäring |
016° |
016° |
|
Verklig topphöjd |
119,4 km |
118,6 km |
|
Verklig bäring till nedslaget |
354,5° |
358,5° |
|
Verkligt avstånd till nedslaget |
62,3 km |
66,5 km |
|
Spinnvarvtal under mätfasen |
5,6 rps |
5,2 rps |
|
Bärgning |
Ja |
Ja |
|
|
|
