S38 - TOR

Trigger Optimized Repetition

Sven Grahn

• Projektets bakgrund
• Experiment
• Bilder från provningen i Linköping 
• Startförberedelser i Kiruna
• Viktigaste data för sondraketerna S36
• Händelser under flygningen
• Källor

Projektets bakgrund

Det vetenskapliga ändamålet med S38-projektet var att studera hur jonosfär-magnetosfär reagerade på en plötslig, lokal, konstgjord störning i den nedre jonosfären. Mätningarna gjordes på från en raket av typen Black Brant 5C och från marken.

Nyttolasten bestod av en "moder"-nyttolast och två "döttrar" med Cesium-laddningar. "Döttrarna" släpptes av en och en på uppvägen och laddningarna i dem detonerade på nedvägen och "modern" med sin diagnostiska instrumentering passerade på så sätt igenom de konstgjorda plasmamolnen. Projektet påminner förvisso om projektet S21 - Trigger. Därav Trigger Optimized Repetition - TOR.

S38-projektet startade i augusti 1982 och sonden levererades 17 september 1984. Uppskjutningen planerades att ske från Esrange 15 oktober - 3 november 1984 med perioden 13-30 november 1984 som reserv.

Saab-Scania i Linköping konstruerade och tillverkade nyttolasten. Rymdbolaget tillhandahöll telemetrisystemen, radartranspondrarna och systemet för att avbryta färden (TTS - Thrust Termination System). Forskargrupperna byggde förstås experimenten.

Gunnar Holmgren från Uppsala Jonosfärobservatorium (UJO) var vetenskaplig ledare. Kaj Lundahl från Rymdbolaget i Solna var projekt- och kampanjledare medan Stig Kemi koordinerade insatserna på Esrange. 

Raketen hade fyra fenor och kunde inte sändas upp från Skylarktornet (som är gjort för tre fenor). I stället fick man använda rälsrampen MRL på Esrange. För att hålla ned nedslagsspridningen var man därför tvungen att använda styrsystemet S19 som SAAB-SCANIA utvecklat på Rymdbolagets uppdrag.  Projekt av precis den här typen var bakgrunden till att S19 utvecklades överhuvudtaget.

Torbjörn Forsell från SAAB-Scanias sondraketgrupp berättar i sina memoarer (1) helt kort om projektet:

"... Raketprojektet S38 TOR kom att bli det sista som byggdes av de ledande Svenska forskargrupperna.  En sak som kanske bidrog till att det inte blev fler var  Vikingsatelliten som slukade en hel del pengar. Sondprojekten hade också tenderat att bli mycket mer kostsamma än de första åren ..."

Experiment

• I modersonden hade KTH sitt bomexperiment bestående av två bompar med en längd av 4 m mellan mätproberna. Ansvarig forskare: Lars Block.
• KGI deltog med fyra elektrondetektorer. Två av dessa var placerade på två utfällbara armar. Ansvarig forskare: Lars Eliasson.
• UJO:s experiment mätte med hjälp av bommar liksom KTH men dessa var något kortare. Ansvarig forskare: Gunnar Holmgren.
• Ett danskt experiment var en tre-axlig magnetometer uppsatt på en bom som efter noskonen kastats fälldes framåt. Ansvarig forskare: Fritz Primdahl
• Från Norge, University of Bergen, kom ett experiment bestående av fyra sensorboxar för mätning av elektroner och joner. Ansvarig forskare:Finn Söraas.
• Från University of Houston kom ett experiment som bestod av två magnetiska loop-antenner. Dessa kom i mätläge när detektorarmarna för KGI-experimentet fälldes ut. Ansvarig forskare: J Benbrook
• Ett experiment levererades av Cornell University, Ithaca. Denna enhet var ett slags hjälpexperiment till KTH:s bommar. Ansvarig forskare: Paul Kintner.
• Max Planck-Institut für Extraterrestrische Physik (MPE) deltog också i TOR - utsläppsexperiment var en etablerad verksamhet vid MPE. Ansvarig forskare: H Föppl

Bilder från provningen i Linköping

Prov med avkastning av noskonen..

Startförberedelser i Kiruna

S38 görs skjutklar vid MRL-rampen.

Viktigaste data för sondraketen S38

Raketen hade två separata telemetrisystem, ett digitalt (TM1) och ett analogt (TM2) som sände på två distinkt olika frekvensband. TM1 arbetade på frekvensen 2251,5 MHz och hade en sändareffekt på 10 Watt och sände data i PCM-format med datatakten 1024 kbit/s. Ombord på sonden fanns också en radartransponder som tog emot på 5612 MHz och sände på 5662 MHz.