Astrid-2:s markstation i Solna

Foton från ett besök den 23 mars 2012

Sven Grahn

Markstationen för Astrid-2 byggdes upp på Rymdbolagets byggnad vid Solna Strandväg 86 under 1998. Det är den hittills enda satellit i det svenska rymdprogrammet som inte styrts eller använt antenner på från Esrange. Två viktiga personer i uppbyggnaden var Klas Sjerling (radiodelar) och Hans Ringstrand (datorer och mycket annat). Projektledare för Astrid-2 var Staffan Persson. Stationen hade en upplänk till Astrid-2 på frekvensen 2033,35 MHz som var frekvensskiftnycklad (FSK) och Bi-ø-L-kodad. Datatakten var 4,8 kbps. Stationen tog emot data från satelliten på frekvensen 2208,163 MHz som var modulerad med BPSK och faltningskodad. Den nyttiga datatakten var 128 kbps. Stationens blockschema visas nedan.

Stationen användes under perioden 10 december 1998 (uppskjutningsdagen) till den 24 juli 1999 då kontakten med satelliten bröts. Stationen hölls i ett rimligt skick kanske ett år till, emn sedan hoppet om ett nytt Astrid-projekt grusats fick stationen förfalla. Vi slutade hålla igång ventilationen efter något år. När jag tog dessa bilder den 23 mars 2012 ungefär 13 år efter uppskjutningen stod det kvar lödkolvar och verktyg inne i radomen. Den är i förbluffande gott skick men det finns en del fuktmögel på den nedre delen av radomens insida. Utrustningen inne i radomen är inte rostig. Egentligen inga spindelnät kan upptäckas. Endast trädetaljer ser förfallna ut.

Radom, antennpedestal, rotor, antennreflektor och matar köptes
från Telonics nära Phoenix, Arizona. Ett hål borrades genom
betongtaket och genom det leddes kablar och luft. Radomen är
gjord i mycket tålig plast och "trianglarna" är ihopskruvade.

.
De små kåporna på vardera sida om ingången är utlopp för badrumsfläktar som gjorde att luft sögs från byggnaden nedanför genom ett rör i golvet och sedan blåstes ut i omgiv-
ningen. På så sätt hölls radomen torr även på vintern och blötsnö på radomen smälte.

Antennreflektorn har diametern 1,7 meter. I förgrunden motvikt-
erna till reflektorn.

Mataren,den grå burken, innehåller en trevarvig helixanten. Man
skymtar diplexern till höger.

Diplexer från Delta Microwave i USA och förförstärkare (som också var en
nedblandare från 2208,163 MHz till 70 MHz) från Labetech i Sverige.

Sändarens slutsteg med de två fläktarna köptes i UK.

För att spara pengar genom att undvika att köpa ett dyrbart stabiliserat likspännings-aggregat för att driva sändaren användes i stället bilbatterier (under bänken) som
laddades med vanliga laddare för bilbatterier (t.h. om bänken).

Den vita lådan innehåller en exciter, d.v.s upplänkssändare med låg effekt. Den modul-erades med signalen från kontrollrummet i byggnadens suterrängvåning. Signalen från excitern sändes sedan till upplänkens slutsteg (se ovan).

Utsikt mot nordost. Kopian av Ariesraketen syns i bakgrunden.

Utsikt mot söder. I bakgrunden silos som tillhörde Pripps nedlagda bryggeri.

Instrumentracken på plan7, en trappa ned, rakt under radomen.
Under bildskärmen sitter drivenheten till antennrotorn. Drivenheten
matades med signaler från datorn (saknas) som i sin tur kommuni-
cerade med kontrollrummet på plan 3 varifrån den fick banelement.
Under drivenheten sitter PSK-modemet (CM 701) från Comstream.
Detta modem var avsett för geostationära satelliter men hade
genomgått en mjukvarumodifiering för hantera det större doppler-
skiftet i den låga bana som Astrid-2 sändes upp i.

Tillbaka till Astrid-2-sidan

Radom, antennpedestal, rotor, antennreflektor och matar köptes från Telonics nära Phoenix, Arizona. Ett hål borrades genom betongtaket och genom det leddes kablar och luft. Radomen är gjord i mycket tålig plast och "trianglarna" är ihopskruvade.	. De små kåporna på vardera sida om ingången är utlopp för badrumsfläktar som gjorde att luft sögs från byggnaden nedanför genom ett rör i golvet och sedan blåstes ut i omgiv- ningen. På så sätt hölls radomen torr även på vintern och blötsnö på radomen smälte.
Antennreflektorn har diametern 1,7 meter. I förgrunden motvikt- erna till reflektorn.	Mataren,den grå burken, innehåller en trevarvig helixanten. Man skymtar diplexern till höger.

Diplexer från Delta Microwave i USA och förförstärkare (som också var en nedblandare från 2208,163 MHz till 70 MHz) från Labetech i Sverige.	Sändarens slutsteg med de två fläktarna köptes i UK.
För att spara pengar genom att undvika att köpa ett dyrbart stabiliserat likspännings-aggregat för att driva sändaren användes i stället bilbatterier (under bänken) som laddades med vanliga laddare för bilbatterier (t.h. om bänken).	Den vita lådan innehåller en exciter, d.v.s upplänkssändare med låg effekt. Den modul-erades med signalen från kontrollrummet i byggnadens suterrängvåning. Signalen från excitern sändes sedan till upplänkens slutsteg (se ovan).
Utsikt mot nordost. Kopian av Ariesraketen syns i bakgrunden.	Utsikt mot söder. I bakgrunden silos som tillhörde Pripps nedlagda bryggeri.