Varför skrev jag böckerna?

Forskningsraketer har varit ett slags basverksamhet i svensk rymdverksamhet - en vardagsföreteelse kan man kanske säga. Det gäller i högsta grad om hur mycket utrymme i media dessa raketprojekt fått om man jämför dem med de mycket mer uppmärksammade svenska satellitprojekten som jag skildrat grundligt min första bok, "Jordnära Rymd". Men forskningsraketerna har spelat rollen av "plantskola" för de forskare och ingenjörer som senare arbetat med satellitprojekten - det gäller hos såväl forskargrupper som hos företag som SAAB och Rymdbolaget. Raketprojekten har därför spelat en stor, men dold roll. Mina avsikt är att göra dem mer synliga. En annan orsak att skriva böckerna är att de som "varit med på hela resan" börjar bli till åren och det gäller att samla in deras berättelser och återge dem - det gäller även mig själv. Jag tror det är viktigt att de som faktiskt var med berättar om vad som hände - och varför - upplysningar som ofta saknas i de dokument som går att hitta. Dessutom börjar de arkiv där detaljerna om dessa projekt finns att råka ut för det oundvikliga förfall som inträffar vid omorganisationer och tillhörande arkivrensningar. När mina äldre kollegor skulle gå i pension brukade jag titta in till dem några veckor före pensioneringen när de var som bäst i färd med att städa ur skrivbord och hyllor. Då "beslagtog" jag många intressanta dokument som annars skulle hamnat på soptippen. Så min tanke är att dessa böcker skall kunna användas som ett referensdokument för framtida historieskrivning om svensk rymdverksamhet även om de källdokument jag använt då kan ha skringrats för alltid. Se det som en räddningsaktion! Böckerna kan i vissa stycken uppfattas som "knappologi", men det är faktiskt meningen. För att lätta upp texten har jag som motvikt försökt foga in så mycket personliga minnen och dråpliga anekdoter som jag kunnat finna. Trevlig läsning! Sven Grahn