Varför skrev jag boken?
Det har faktiskt skrivits en hel del svensk rymdhistoria så varför har jag skrivit ytterligare en?
Den första skrev jag faktiskt själv (med bidrag från Claes-Göran Borg) 1982 (1) som en festskrift till Rymdbolagets tioårsjubileum 1982 (Stefan Zenker skrev en "fortsättning" till bolagets 25-årsjubileum 1997 (4) ). Den var faktamässigt korrekt och samlade ihop datum och teknikfakta som vi tyckte var viktiga att notera, men berättelsen är naturligtvis en skrytvals, som alla festskrifter. Inget fel med det men man skall vara medveten om begränsningen. Detsamma gäller även "I rymden för Sverige" (5) som Inger Stjernqvist skrev på Rymdbolagets uppdrag (jag själv var beställaren).
Rymdstyrelsens förste generaldirektör, Jan Stiernstedt,
kallade vår skrift för "en indianbok" och skrev sin egen berättelse om de
första tolv åren av svensk rymdverksamhet (2) - från ämbetsmannens utgångspunkt.
Jans bok är ett fantastiskt referensverk som ger många fascinerande inblickar i
hur det socialdemokratiska kanslihuset fungerade under "rekordåren" och också hur
komplext europeiskt samarbete var - redan på den tiden.
Sveriges store rymdforskare, Bengt Hultqvist, som blev chef för Kiruna Geofysiska Observatoriuem 1957 (numera Institutet för Rymdfysik, IRF) har skrivit en noggrann redögörelse för rymdforskningen i Sverige (3) - från rymdforskarens utgångspunkt. IRF har givit ut sin egen intressanta festkrift vid institutets 50-årsjubileum (7).
Det stora "tunga" verket om svensk rymdhistoria är naturligvis Nina Wormbs bok "Vem älskade Tele-X?" (6) - hennes doktorsavhandling i teknihistoria. Ninas bok är en professionell historikers verk och är en lysande berättelse om detta mycket komplexa projekt och hon reder ut både turerna kring TV-satellitprojektet och dess drivkrafter - även med avseende de personliga banden mellan aktörerna kring projektet. Nina Wormbs och Gustav Källstrand har också skrivit en bra och koncis redogörelse för svensk rymdverksamhets historia på uppdrag av den europeiska rymdorganisationen ESA (8) .
Jag har slagits av hur officell historieskrivning tenderar att bli "ohistorisk". Den redogör helt korrekt för vad som hänt, men historien känns "frusen i sig själv". Man får känslan av att texten säger: "Detta har hänt och på något annat sätt kunde det inte ha gått. Alla beslut kan förklaras rationellt." Så går det sällan till. Jag anser att det är viktigt att gräva djupare i varför utvecklingen blev som den blev. Officiella dokument på vilka officiell historieskrivning baserar sig har ofta tillkommit för att för politiska eller affärsmässiga syften tillrättalägga historien och t.o.m. för att förvränga den. Det var skälet till att jag bestämde mig för att skriva "Jordnära Rymd". Det behövs en "vy från insidan" som baserar sig på personliga erfarenheter och kunskaper om förhållanden som inte finns i några arkiverade officiella dokument. Jag tvekar inte heller att använda dagboksanteckningar - en källa som yrkeshistorikern stundom ställer sig skeptisk till.
Dessutom saknas texter på svenska som redogör för den den globala tidiga rymdhistorien i ljuset av alla de fakta som kommit fram efter Sovjetunionens fall. Många gamla sanningar behöver revideras. Jag har försökt göra mitt bästa i detta avseende och för att sätta in rymdverksamheten i ett större sammanhang. Vad går det hela ut på? Astronauters hjältedåd? Stora vetenskapliga upptäckter? Praktisk nytta? Jag har redogjort för min egen syn på detta.
Trevlig läsning!
Sven Grahn