Hygrosond-2

Sven Grahn

• Projektets bakgrund
• Tidplan och konstruktionsarbete
• Experiment och delsystem
• Händelser under raketfärden 
• Kampanjförlopp
• Resultat
• Källor

Projektets bakgrund

Projektet Hygrosond-2 var direkt knutet till Odinsatelliten, en rymdfarkost som Rymdbolaget utvecklat på uppdrag av Rymdstyrelsen och rymdorganisationerna i Kanada, Finland och Frankrike, och som sändes upp i februari 2001. Odins uppdrag var från början dubbelt, aeronomi och astronomi. Ändamålet med Hygrosond-2 var att validera Odins aeronomimätningar och att tillhandahålla kompletterande aeronomidata. 

MISU använde en förbättrad version av den hygrometer för att mäta vattenånga i stratosfärem och mesosfären som togs fram för projektet Hygrosond-1. Hygrometern var avsedd att ge en detaljerad vattenångeprofil och ge information om horisontell transport av vattenånga.

Förutom hygrometern medförde raketen ett experiment från University of Colorado som var avsett att mäta förekomsten av joniserade ispartiklar.

En kombinerad kampanj
Hygrosond-2 var en del av en sammansatt kampanj för att validera Odins mätningar. Tre små meteorologiska raketer från NASA mätte temperatur, täthet och vind i den övre stratosfären och mesosfären. En ballong med ytterligare en hygrometer från MISU (Skerries) sändes också upp från Esrange. Ballongen medförde också instrument för att mäta ozon, temperatur, täthet och vind i den lägre delen av atmosfären. Markbaserade instrument mätte temperatur i "mellanatmosfären och vinden i den övre atmosfären. Alla dessa aktiviteter koordinerades med en Odinpassage i närheten av Esrange.

Skjutvillkor
Skjutvillkoren var stränga. Raketen måste tvunget sändas upp i totalt mörker och frånvaro av månsken och norrsken och dessutom måste starten koordineras med en morgonpassage av Odin. Satelliten hade sänts upp i en bana vars markspår låg vid dag-natt-linjen (terminatorn).

Meteorologiska Institutionen vid Stockholms Universitet (MISU) var den forskningsinstitution som stod bakom Hygrosond. Vetenskaplig ledare för projektet var Jörg Gumbel (MISU) och Jacek Stegman (MISU). Mikhail Khaplanov från MISU var den forskningsingenjör som konstruerat MISU:s utrustning.

Den rakettyp som användes var en enstegs "Improved Orion". Hygrosond-1 och -2 var de första sondraketprojekt i Rymdbolagets regi i vilka man använde en enstegsraket baserad på Orionmotorn, i detta fall versionen M112, motorn till luftvärnsroboten I-Hawk, Improved Hawk.

Hygrosond-projektet började med kick-off-möte den 8 januari 2001. Ytterligare arbetsmöten hölls den 13 februari 2001, 10 april 2001. Slutlig konstruktionsgenomgång (Critical Design Review) hölls den 12 juni 2001. 

Planerade händelser under raketfärden

Informationen nedan är hämtad från slutrapporten om Hygrosond-2  (1):

Datum	Händelse
5 dec 2001	Personalen anlände. Uppbackning, batterikontroll.
6 dec 2001	Iordningsställande av kablaget till startrampen.
7 dec 2001	Prov radioförbindelsen till telemetristationen, prov med GPS-modulen.
8 dec 2001	Reservdag.
9 dec 2001	Prov med bärgningsmodulen.
10 dec 2001	Prov med radiofyren, flygsimulering, bärgningsmodulen installerades på raketmotorn.
11 dec 2001	Raketen sattes upp på startrampen. Nyttolasten installerades på motorn och provades.
13 dec 2001	"Falling spheres"-nyttolasterna levererades med lastbil.
14 dec 2001	Testned räkning och "Flight readiness review" .
15 dec 2001	Provuppskjutning av två Super-Loki-raketer.
16 dec 2001	Riktig nedräkning. Fyra raketer och en ballong sändes upp.
17 dec 2001	"Postflight meeting".
18 dec 2001	Nyttolasten bärgades. Personalen började resa hem.

GPS-inmätningen av banan fungerade bra trots att mottagaren inte "låste" på de nödvändiga fyra GPS-satelliterna förrän 48 sekunder efter starten (se figur ovan). Detta var emellertid precis när noskonen kastades av och den vetenskapliga mätfasen inleddes. GPS-mottagaren levererade positiosndata under resten av färden med uppdateringsfrekvensen 10 Hz .

Odin passerade nära Esrange en timme och åtta minuter efter det att Hygrosond-2 sänts upp.